Åkersberga 18 juli 2008
Kenneth,
Då jag gick till kyrkan i onsdags, bytte några ord med dig när du
gick förbi receptionen, och det var klart att vi behövde ”prata ut”
före din semester, var jag övertygad om att du skulle återkomma
när du kollat din agenda.
Du kom aldrig, och när jag bad Erik i receptionen ringa dig och
höra fick han inte tag på dig.
Jag bad därför Erik fortsätta söka dig för att få en mötestid, och
fick, när jag lämnade in lånedatorn, en lapp med texten
”Alf! Torsdag 1530 + hämta dator”.
När jag kom till kyrkan strax före halvfyra igår, torsdag, meddelade
Erik att du hade fått förhinder och hade du heller ingen tid på
fredag – dvs idag – din sista arbetsdag före din semester.
Erik meddelade samtidigt att du hade lämnat ”CD-brännardatorn”
i receptionen och beskedet att du ordnat ”ett års Internetanslutning”
på Bergavägen. Jag försökte ringa dig från receptionen men du
hade kopplat in telefonsvararen. Så jag lämnade ett improviserat
meddelande, som jag själv märkte var fyllt av stress och frustration.
Som jag själv förlåter mig för, med hänvisning till ’läget’
Hur som helst.
Jag hämtade datorn och fick igång det mesta, utom ljudet.
Jag har testat alla möjliga lösningar men det kommer inget ljud.
Och då ljudet fungerar i den gamla datorn måste felet
uteslutningsvis finnas i den nya.
Internetanslutningen gick däremot så geschwint att jag häpnade.
Bara att plugga in och trycka på programikonen.
Internetsladden var ca tre meter för kort, vilket tyvärr försämrar
friskluftstillförseln eftersom det - som du vet - inte går att
korsdragsvädra lägenheten på Bergavägen(som det står att det
p g a min atopi SKA gå att göra, i ett Länsrättsbeslut våren 2002).
För övrigt verkar vi ha kommit till en varkeneller&bådeoch fas
där för att låna Karl Göran Linzanders formulering vi båda ”nog
vet” vad det beror på.
Å ena sidan är du och ni hyggliga och hjälper mig nu med både dator
och Internetanslutning samtidigt som ni i junibrevet satte mig så
stadigt på ’pottan’ att - som det ser ut idag – ska med dina ord till
något väldig tradikalt för att komma upp igen.
Något mänskligt(psykologiskt) mer svårhanterat än det här har jag
svårt att föreställa mig, bortsett från den sista sucken, som jag
själv, tack och lov, inte ser som något ’problem’. Den kommer ju när
den kommer oavsett vad man tänker, tror eller tycker.
Jag menar bara - och kommer att hålla mig till det - till min allra sista
suck, att livet SKA ha sin gång och exempelvis inte ända för egen hand.
Exempelvis på grund av hopplöshet, vredesmod eller vansinne.
Du sa själv samma dag som du skrev junibrevet , och tror jag också
att du menade det: ”Det är klart att man ska leva!”(h1)
Frågan är bara HUR, i ett fall som det här. Som nu BARA består av
branta väg(g)ar och stängda dörrar.
Så, säg mig du som vet - eller som i vart fall vet betydligt mer än vad
jag vet: VAD ska jag GÖRA?
Kontakta polis, åklagare och/eller tillsynsmyndigheter är i dagsläget
helt utsikts- och meningslöst, på egen hand.
När vinden vänder kommer givetvis kapporna att vändas.
Det är bara att vädret är så svårspått, i det här fallet.
Och kontakta någon ANNAN kommun är lika lönlöst då, som du sa vid
vårt senaste möte; det är Österåkers kommun som ”är ditt ansvar
eftersom du bor här i kommunen”(h2).
I dagens samhällsklimat skulle det ju betraktas som tjänstefel hos
någon annan kommun, att hjälpa mig.
Och gatugnetet med KafkaCDn är nästan lika framgångsrikt som att
skrämma folk i grunden, och sedan be att få betalt.
Skräckfilmsskrämsel betalar många och gärna för för, eftersom det
inte är verklighet utan underhållning. En bra metafor vid närmare
eftertanke eftersom det är precis så det är. Folk blir RÄDDA när jag
berättar hur det ÄR – av tror jag två ’konsekutiva’ skäl: Folk TROR att
det är SANT det jag säger.
DÄRFÖR blir dom rädda och - i vissa fall - arga på mig(!).
Också det har du och jag pratat om(h3).
Och att själv gå till kommunen - utan din/kyrkans uppbackning är
förmodligen svårare än alla övriga svårigheter tillsammans.
Kommunens behandling av mitt fall har vi bokstavligen ältat till leda.
En behandling som också grundas på rädsla. Jämför bara alla dina
fruktlösa påminnelser om det självklara myndighetsbeskedet om vad
du/jag gjort ”för fel”.
Och även svaret på den frågan är dokumenterat och belagt:
”Alf kommer att angripa oss då”(h4).
Men OM ’dom’ hade gjort RÄTT hade ’dom’ inget haft att frukta.
Vad ’dom’ var, och fortfarande är, så rädda för är deras egna fel,
brister och i vissa fall grova brott.
Så, på toppen av mitt sisyfosberg reser sig en lodrät mur, som kan beskrivas
med Bo Lindbloms (hypo)tes: ”Dina motparter i en konflikt kan förlåta
dig om du hade fel, men de förlåter dig aldrig om du hade rätt”(h5).
Vilket också var det första och främsta skälet att hösten 2003 be
kyrkan om ombudshjälp. Eftersom det var just så det stod och står
i din fullmakt: ”För att hindra en okontrollerad utveckling som följd av
de brottsanmälda kommuntjänstemännens oupphörliga provokationer
och kränkningar har diakonen Kenneth Flood från och med oktober 2003
fört min talan hos Österåkers kommun, i huvudsak genom kontakter
med kommunalrådet Ingela Gardner Sundström”(h6).
Och DET är i sig ett skäl, som har ackumulerats till den totala
förstockning som råder idag. Vilket vi också har dryftat(h7).
Så, mer är så behöver jag inte säga, till dig. Utom att be dig
göra LITE mer än du kan för att komma till ett slut som alla berörda
kan leva med.
Vänliga hälsningar
Alf Susaeg
PS. Jag tror jag nämnde det på din telefonsvarare, och vet säkert att
jag sa så till Erik(i receptionen) igår, att jag går till kyrkan och söker
dig igen, idag.
Men jag gör inte det. Du får det här brevet istället.
Sedan ett par (jämförelsevisa) småsaker.
Finns någon datakunnig hos kyrkan som jag kan höra med om
datorns ljudproblem.
Jag måste på något sätt hålla mig vid liv och finns då bara pest
och kolera på menyn; att nödvärnsrekvirera mat på ICA eller
försöka gatugneta med KafkaCDn nån annan stans än i Åkersberga,
om det nu hjälper.
Kolera känns lite bättre – trots att det med säkerhet är tillåtet enligt
lag att ’nödvärnsrekviera’ mat i en situation som denna - och måste
jag då göra i ordning nya skivor och omslag/fodral, och behöver då
tillgång till en skrivare.
Frågan är alltså om jag kan låna skrivare hos kyrkan.
Och hur det än blir med alla saker och ting, hoppas jag att du
får en bra semester.
Jag tänkte skriva ”skön” men det låter så ”trött” – min öron...:-)
PPS. Hänvisningarna är länkade till de bilagor du fick med e-brevet
den 15 juli. pps-filen ”P-analys”(h8) gjordes för ett par dagar sedan
då jag var på ’annat humör’. Jag säger det eftersom jag nu talar lite
med biskop Brask. Inte för att jag är ”nödd och tvungen” men för
att den(filen) krockar lite med ’anden’ i den här brevet och för att
jag så länge det krävs måste hålla saken/sakerna för sig och det är
ju sant att man bör i alla fall försöka hålla isär sak och person.
Vilket jag nu på mitt sätt, har försökt. DS
